Det finns nog inte ett ämne som är så omdebatterat som just förlossningar. Folk berättar gärna vitt och brett om hur det var för dem, utan att du ens behöver fråga. Någonstans i alla dessa berättelser så började jag fundera över vad jag egentligen ville höra och vad är det egentligen som gör att så många kvinnor känner detta behov av att få berätta varenda (ocensurerade) detalj?

Det enda jag kom fram till var att det mest troligt är ett sätt för dem att bearbeta det de gått igenom, varje gång de får berätta så släpper en liten del av det trauma de upplever att de fått gå igenom. Tycker kanske att detta är något man antingen bearbetar med en barnmorska, psykolog, kurator eller någon nära vän. Så jag började säga STOPP när jag kände att det gick för långt, jag ville ha min egen bild av den kommande förlossningen och inte något uppmålat skräckscenario.

Började läsa en tråd på Familjeliv med roliga förlossningsberättelser, skrattade så jag grät och min stora gravidmage hoppade. Det var för mig ett helt underbart sätt att avdramatisera det hela och fick mig att börja se fram emot förlossningen. Mitt fokus flyttades från rädslan över allt som kunde gå fel till hur jag skulle göra detta till en fantastisk upplevelse för oss alla tre. Under en förlossning så är det en hel del som man inte kan påverka men det finns mycket som man verkligen KAN påverka.

Så, här kommer några tips och råd på vägen;
- Andningen! Andas in genom näsan och ut genom munnen. Ta djupa långsamma andetag, varje gång du andas ut så tänker du på att slappna av i hela kroppen och låter axlarna sjunka ned.
- Fokusera på din favoritplats! Stäng ögonen, andas och dröm dig iväg till din favoritplats där du mår bra och är totalt avslappnad.
- Jobba MED kroppen istället för mot! När en värk kommer, hitta en position som känns bäst för dig och låt värken göra sitt jobb - slappna av och ANDAS! Att stå upp och gunga från sida till sida ("vicka på rumpan") hjälpte för mig och det hjälper även barnet att komma längre ned i förlossningskanalen. Bada badkar var också något som hjälpte mig, den sköna 'viktlösa' känslan gjorde det lättare art slappna av.
- Skriv ett ärligt och genomtänkt förlossningsbrev! Barnmorskorna vet då redan från början vad som är viktigt för just dig och hur du vill ha din förlossning. Det är eran förlossning och de finns där för ER.
- Varje värk är ett steg närmre att få se den mest underbara lilla människa du kan tänka dig!

Min förlossning var en helt fantastisk, omtumlande och så otroligt mäktig upplevelse! Jag kommer inte gå in på varenda detalj och jag kommer inte berätta några hemskheter (det har ni nog hört en del om ändå) för det finns inga hemskheter att berätta. De barnmorskor som guidade mig igenom förlossningen var otroligt duktiga och jobbade precis så som jag bett dem om i mitt förlossningsbrev - tydliga, informativa och 'styrde' mig med hela handen. Som jag nämnt tidigare i bloggen så föder jag gärna barn igen så länge jag slipper gå igenom en till graviditet, jag tror det säger det mesta! ;-P

Kom ihåg - Varje värk är ett steg närmre bebis!