När lillan låg på mitt bröst för första gången så kändes livet komplett, jag kände ett sånt lugn i hela kroppen. Nu var hon äntligen här! Det lilla livet som legat i min mage i drygt 9 månader är den vackraste skapelse jag sett, att det dessutom är något som jag skapat tillsammans med mannen som betyder mest av allt här i livet...ja, det är en otroligt mäktig känsla.

Jag har alltid älskat mitt barn men den där gränslösa kärleken som alla pratade om och som skulle fylla mitt bröst fanns inte där från första stund. Vet inte om det berodde på att jag behövde tid för att ta in allt jag upplevt eller om hela situationen blev för stor att greppa på en gång. Inte förrän vi kom hem och jag landade i att jag faktiskt var mamma till denna fantastiska lilla individ så kom det, den där brännande känslan i hela bröstet när det känns som hjärtat ska explodera av all kärlek. Amningshormonerna kickade in och jag satt i soffan med lillan sovandes på mitt bröst och stortjöt, allt bara rann ur mig och det var en sån lättnad att kunna KÄNNA på det viset igen. I efterhand har jag läst om just detta och insett att jag inte är ensamen om det, det finns betydligt fler som behöver lite tid för att smälta allt.

Nu växer min kärlek för var dag som går, när jag tror att det inte går att känna mer så inser jag några dagar senare att jo det gjorde det visst. Att få se henne utvecklas, det första leendet, de först ljuden, alla små egenheter som hon har och det som gör henne till den hon är - ja, det gör bara våra band starkare och får mitt hjärta att slå ett extra slag.

Älskade barn, du är det största och mest underbara som hänt mig! <3

När lillan låg i min mage lyssnade jag ofta på denna...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Läste en artikel i dag om att föratagångsföderskorna blir allt äldre, enligt artikeln är vi i snitt 5år äldre än vad man var på 1970-talet. Vidare skriver de: "Forskning från Karolinska institutet har visat att riskerna med vänta med första barnet ö...

Det finns nog inte ett ämne som är så omdebatterat som just förlossningar. Folk berättar gärna vitt och brett om hur det var för dem, utan att du ens behöver fråga. Någonstans i alla dessa berättelser så började jag fundera över vad jag egentligen vi...

Det har nu gått några månader sen jag var gravid, kroppen är nästan i ordning igen och jag kan njuta av så enkla saker som att kunna knyta skorna. Innan jag vart gravid så har jag bara hört om hur rosenrött allt var, hur underbart det är att bära ett...

En vän till mig, förmodligen den bästa och klokaste vän jag har, frågade mig om jag bloggade något längre. Svaret blev tyvärr nej, jag gav upp det för ungefär ett år sedan när mitt liv började förändras. Efter några dagars funderande kom jag fram til...